Hon kom till oss en höstdag för på fredag 14 år sedan. Den dagen fyllde hon 1 år och d va inte ett gemensamt beslut att hon skulle vara här eftersom "gubben" inte ville skaffa hund...vi hade ju katter även på den tiden...nåväl...lyckades övertala honom om att vi skulle ta hem henne på prov iaf å efter första mötet så fanns inget annat alternativ än att hon skulle stanna kvar här. Hon har alltid funnit med oss oavsett vad vi gjort..hade får ett tag å dom hjälpte hon till med...hästarna lika så...for vi nånstans så va hon me å "fick" vi inte ta med henne så blev vi hemma vi oxå...hon har varit en frontfigur...nästan som en människa...förresten värdefullare...vi har jämt sagt att hon e så klok så en vacker dag så kommer hon att börja prata...Inte bara vi som älskat henne...alla som mött henne har gjort d...hon var en speciell tjej som alltid ville alla väl å ville vara med JÄMT...bli lämnad ensam hemma va skit tyckte hon...Menmen...känns som att hon levt några år på övertid iaf...hon blev dålig för tre år sedan så vi trodde att nu va tiden inne för slutet...köpte då Apache för att övergången inte skulle bli alltför tuff...men då fick vi se...hon blev direkt som ung på nytt...alla krämpor försvann...Nån jävla ungtupp skulle inte komma å ta hennes plats på gårn så d så...Sen har dom kamperat ihop på ett fantastiskt sett dom två men nu så orkade inte hennes kropp någe mera...Apache låg som i trans igår hela dagen å idag har han inte ens klivit upp än å klockan e 09.00...Han har nog sorg i själen han oxå...Känns fruktansvärt svårt å veta att aldrig få möta hennes underbara blick å känna hennes mjuka päls hennes fantastiska sett när hon kom å la huvudet på sen precis som att hon sa "Va ska vi göra nurå"...Att hon förstog allt vi sa finns inget tvivel om...Vi har fört många diskusioner i på alla olika plan å hon har jämt sett ut som att hon förstått...Har man varit glad så har vi delat glädjen...har man varit ledsen så har hon funnits där och tröstat...Människans bästa vän...!!!...skriver under på d...D e hunden...=)
Kommer att sakna henne nåt oerhört men vet ju oxå att hon inte behöver lida någe mera iaf...Har så många underbara minnen...klamrar mig fast vid dom nu när sorgen e näst intill outhärdlig...
Älskade vän...tack för allt du givit oss...vi kommer alltid att minnas dig med värme och tacksamhet...
