Fortfarande en underbar höst....=)

Vädrets makter kan vi inte göra nåt åt säjs d....å i nuläget har jag ingen som helst önskan om att göra d heller...vi har en höst som måste gå till historien...helt underbart väder med flera plusgrader fortfarande å strålande sol nästan varje dag...d som kanske skulle va att föredra isf vore ett litet snötäcke som gör att d blir ljusare på natten...d e verkligen kolsvart ute nu...framförallt sen d blev vintertid...nåväl...hästarna tycker att d e kanon å va ute dygnet runt iaf å d e ju huvudsaken....
Apropå hästar så ska min pärla Zingos Goldheart försöka å gå premielopp på torsdag...jisses...."momma" e nog inte kontaktbar då kan jag tro...hehe...kan inte riktigt förstå varför d e tidsbegränsning på premie...sista dan för d e ju 31/10....varför får man inte göra d hela året ut..???...jaja...vi försöker iaf så får vi se på vilket humör hon d då...=)
Återkommer till folks dåliga mående igen oxå....varför kan folk inte bara få må bra...har vi för stora krav på oss själva å kräver mer än vi kanske skulle behöva..???...varför kan man inte bara försöka å varva ner å va nöjd med d man har å inte sträva efter så mycke mer hela tiden...???
Lider dock med alla som mår dåligt av olika anledningar...kram på er alla...!!
D som e lite jobbigt e alla sjukdomar som florerar runt mig hela tiden...framför allt cancern formligen krossar allt och alla nu som d verkar...ere resultatet av Tjernobyl som visar sig nu eller vad i hela friden handlar d om..??
Själv så e jag nog ganska nöjd med d mesta...tycker att "åldern" gör att man e glad att man bara vaknar upp varje dag å fortfarande kan klara sig själv på ett o.k sett...har tak över huvudet å mat på bordet..underbara vänner som bryr sig om en...underbara djur som skänker en ständig kärlek...varför begära mera...??
Ser ut genom fönstret å upplever ytterligare en underbar höstdag med strålande sol...sidensvansarna kämpar med dom sista bären...går ut och bara ler åt d idag underbara livet....
Lev väl.....=)

Sorgen tar ett fast tag om mig igen......

Bernt Ward...spindeln i nätet på Ovalla under många år, finns inte kvar bland oss längre.
Som så många andra så tuggade cancern sönder honom totalt.

Jag hälsade på honom på lasarettet förra veckan....på måndan va han helt klar och pratade oavbrutet om sjukdomen och om känslan av att bara ligga där och vänta på dagen D...den som skulle befria honom från smärtan över att inte kunna få jaga älg med sin hund...att röja i skogen vilket va d bästa han visste....smärtan över att bara ligga där och inte kunna göra nånting annat än VÄNTA....
Han va orolig...sov dåligt och stökade på både natt och dag....
Efter några timmar konstaterade han krasst " Så här ska d inte va...d får vara slut nu".
Han pratade med värme i rösten om Berit och pojkarna...om familjen vilka betydde mest av allt för honom, dom skulle inte behöva lida ..han ville inte vara med längre.
Jag va dit igen på onsdan...då va han lite surrigare och pratade enbart om Ovalla och andra vardagliga ting...han hade bestämt sig...fanns inget mer att säja om saken då...
Han kom hem på fredagkväll och han fann lugnet och tryggheten igen...sov hela nätterna..han blev lugn och harmonisk....
Höjdpunkten kom oxå på söndagen då Johan(sonen) sköt två älgar för hans hund...." D här måste jag fira" sa han...."Jag vill ha en cigarett" (han hade inte rökt på minst en vecka)...å d fick han ju förstås...Glädjen stog högt i kurs å han firade med en cigg på måndag oxå.....tisdag sov han mest fast fira kunde han en stund iaf....en halv cigg då...sen sov han igen...på kvällen blev hans andning tyngre och tyngre.
Han hade inte ont...allt va lungt...han va trygg tillsammans med familjen....ända tills sista andetaget.

Vi har kamperat ihop i många år Bernt och jag m.fl.
Jag känner en så oerhörd tacksamhet över att ha fått göra det.
Vi va inte alltid av samma åsikt men vi löste d på ett bra sett till slut.

Bernt va en fantastisk människa...lugn å fin, han va helt fantastisk mot alla han mötte.
Hans ovärderliga jobb på Ovalla kommer alltid att finnas i minnet för många.
Frågan VARFÖR kommer upp hela tiden....finns inget svar....
Livet är såååå orättvist...varför han...varför redan nu....?????

Jag kommer alltid att sakna Bernt...sakna hans telefonsamtal " tror du att du/vi skulle kunna......."
D va ofta dom kom men d va roligt...vi hade roligt tillsammans trots att d oftast handlade om jobb...jobb.....jobb.....

Jag sänder d varmaste kramar till familjen....

Sov gott Bernt...Vila i frid.

Oktober e här.....=)

Oktober månad e igång nu med allt vad det innebär.....naturen visar sig från den absolut vackraste sida...färgerna på träden är helt magiska...har varit 10-15 grader varm på dagarna...inte sååå ofta d brukar va d på hösten...brukar regna småspik å va riktigt otrevliga stormar men se inte i år...peppar peppar...
Nåväl...d mesta flyter på helt o.k...hästarna mår gott ute tack vare att vädret e såååå skönt...d gillas även av mig ju...förresten alla djuren trivs väl kanon nu.....
Håller på med lite småfix på Ovalla emellanåt oxå å d e riktigt kul...vi har ju ett bra gäng som hyr därnere nu så d e alltid skoj å åka dit å prata bort nån stund ibland...sen kommer d ju dit folk å kör jobb oxå....kanon d...=)
Mindre skoj va d ju att jag va på begravning åt en av vår medarbetare... revisor Jan-Erik förra veckan...inte kul alls...alldeles fööör tidigt menmen...bara å bita ihop...
Folk mår dåligt och vissa flyttar ifrån varann... hela tiden får man samtal från nån ny som mår skit...va faan...ere som händer...puh....många samtal blire...kan ju inte göra så mycke mer än finnas tillhands för dom som mår skit å behöver hjälp...jaja...kämpar på iaf...=)
Lev väl.....